前言
WANTEDFORQUESTIONINGABOUT
THEDEATHOFALBUSDUMBLEDORERonandHermionegaveroarsofoutrage,butHarrysaidnothing.Hepushedthenewspaperaway;hedidnotwanttoreadanymore:Heknewwhatitwouldsay.NobodybutthosewhohadbeenontopofthetowerwhenDumbledorediedknewwhohadreallykilledhimand,asRitaSkeeterhadalreadytoldtheWizardingworld,Harryhadbeenseenrunningfromtheplacemome
ntsafterDumbledorehadfallen.“I’msorry,Harry,”Lupinsaid.“SoDeathEatershavetakenovertheDailyProphettoo?”askedHermionefuriously.Lupinnodded.“Butsurelypeoplerealizewhat’sgoingon?”“Thecouphasbeensmoothandvirtuallysilent,”saidLupin.“TheofficialversionofScrimgeour’
smurderisthatheresigned;hehasbeenreplacedbyPiusThicknesse,whoisundertheImperiusCurse.”“Whydidn’tVoldemortdeclarehimselfMinisterofMagic?”askedRon.Lupinlaughed.“Hedoesn’
tneedto,Ron.Effectively,heistheMinister,butwhyshouldhesitbehindadeskattheMinistry?Hispuppet,Thicknesse,istakingcareofeverydaybusiness,leavingVoldemortfreetoextendhispowerbeyondtheMinistry.“Naturallymanypeoplehavededucedwhathashappened:TherehasbeensuchadramaticchangeinMinistrypolicyinthelastfewdays,andmanyarewhisperingt
hatVoldemortmustbebehindit.However,thatisthepoint:Theywhisper.Theydaren’tconfideineachother,notknowingwhomtotrust;theyarescaredtospeakout,incasetheirsuspicionsaretrueandtheirfamiliesaretargeted.Yes,Voldemortisplayingaveryclevergame.Declaringhimselfmighthaveprovokedopenrebellion:Remainingmaskedhascreatedconfusion,uncert
ainty,andfear.”“AndthisdramaticchangeinMinistrypolicy,”saidHarry,“involveswarningtheWizardingworldagainstmeinsteadofVoldemort?”“That’scertainlyapartofit,”
saidLupin,“anditisamasterstroke.NowthatDumbledoreisdead,you–theBoyWhoLived–weresuretobethesymbolandrallyingpointforanyresistancetoVoldemort.Butbysuggestingthatyouhadahandintheoldhat’
sdeath,Voldemorthasnotonlysetapriceuponyourhead,butsowndoubtandfearamongstmanywhowouldhavedefendedyou.“Meanwhile,theMinistryhasstartedmovingagainstMuggle-borns.”LupinpointedattheDailyProphet.“Lookatpagetwo.”
HermioneturnedthepageswithmuchthesameexpressionofdistasteshehadwhenhandlingSecretsoftheDarkestArt.“Muggle-bornRegister!”shereadaloud.“‘TheMinistryofMagicisundertakingasurveyofso-called“Muggle-borns”
thebettertounderstandhowtheycametopossessmagicalsecrets.“‘RecentresearchundertakenbytheDepartmentofMysteriesrevealsthatmagiccanonlybepassedfrompersontopersonwhenWizardsreproduce.WherenoprovenWizardingancestryexists,therefore,theso-calledMuggle-bornislikelytohaveobtainedmagicalpowerbytheftorforce.“‘TheMinistryisdetermin
edtorootoutsuchusurpersofmagicalpower,andtothisendhasissuedaninvitationtoeveryso-calledMuggle-borntopresentthemselvesforinterviewbythenewlyappointedMuggle-bornRegistrationCommission.’”“Peoplewon’tletthishappen,”saidRon.“Itishappening,Ron,”saidLupin.“Muggle-bornsarebeingroundedupaswespeak.”
“Buthowaretheysupposedtohave‘stolen’magic?”saidRon.“It’smental,ifyoucouldstealmagictherewouldn’tbeanySquibs,wouldthere?”“Iknow,”saidLupin.“Nevertheless,unlessyoucanprovethatyouhaveatleastonecloseWizardingrelative,youarenowdeemedtohaveobtainedyourmagicalpowerillegallyandmustsufferthepunishment.”
RonglancedatHermione,thensaid,“WhatifpurebloodsandhalfbloodsswearaMuggle-born’spartoftheirfamily?I’lltelleveryoneHermione’smycousin–”HermionecoveredRon’shandwithhersandsqueezedit.“Thankyou,Ron,butIcouldn’tletyou–”“Youwon’thaveachoice,”saidRonfiercely,grippingherhandback.“I’
llteachyoumyfamilytreesoyoucananswerquestionsonit.”Hermionegaveashakylaugh.“Ron,aswe’reontherunwithHarryPotter,themostwantedpersoninthecountry,Idon’tthinkitmatters.IfIwasgoingbacktoschoolitwouldbedifferent.What’sVoldemortplanningforHogwarts?”sheaskedLupin.“Attendanceisnowcompulsoryforeveryyoungwitchandwizard,”
hereplied.“Thatwasannouncedyesterday.It’sachange,becauseitwasneverobligatorybefore.Ofcourse,nearlyeverywitchandwizardinBritainhasbeeneducatedatHogwarts,buttheirparentshadtherighttoteachthemathomeorsendthemabroadiftheypreferred.Thisway,VoldemortwillhavethewholeWizardingpopulationunderhiseyefromayoungage.Andit’
salsoanotherwayofweedingoutMuggle-borns,becausestudentsmustbegivenBloodStatus–meaningthattheyhaveproventotheMinistrythattheyareofWizarddescent–beforetheyareallowedtoattend.”
Harryfeltsickenedandangry:Atthismoment,excitedeleven-year-oldswouldbeporingoverstacksofnewlypurchasedspell-books,unawarethattheywouldneverseeHogwarts,perhapsneverseetheirfamiliesagaineither.“It’sit’s”hemuttered,strugglingtofindwordsthatdidjusticetothehorrorofhisthoughts,butLupinsaidquietly,“Iknow.”Lupinhesitated.I’
llunderstandifyoucan’tconfirmthis,Harry,buttheOrderisundertheimpressionthatDumbledoreleftyouamission.”“Hedid,”Harryreplied,“andRonandHermioneareinonitandthey’recomingwithme.”“Canyouconfideinmewhatthemissionis?”
Harrylookedintotheprematurelylinedface,framedinthickbutgrayinghair,andwishedthathecouldreturnadifferentanswer.“Ican’t,Remus,I’msorry.IfDumbledoredidn’ttellyouIdon’tthinkIcan.”“Ithoughtyou’dsaythat,”
saidLupin,lookingdisappointed.“ButImightstillbeofsomeusetoyou.YouknowwhatIamandwhatIcando.Icouldcomewithyoutoprovideprotection.Therewouldbenoneedtotellmeexactlywhatyouwereupto.”
Harryhesitated.Itwasaverytemptingoffer,thoughhowtheywouldbeabletokeeptheirmissionsecretfromLupinifhewerewiththemallthetimehecouldnotimagine.Hermione,however,lookedpuzzled.“ButwhataboutTonks?”sheasked.“Whatabouther?”saidLupin.“Well,”saidHermione,frowning,“you’remarried!Howdoesshefeelaboutyougoingawaywithus?”
“Tonkswillbeperfectlysafe,”saidLupin,“She’llbeatherparents’house.”TherewassomethingstrangeinLupin’stone,itwasalmostcold.TherewasalsosomethingoddintheideaofTonksremaininghiddenatherparents’house;shewas,afterall,amemberoftheOrderand,asfarasHarryknew,waslikelytowanttobeinthethickoftheaction.“Remus,”
saidHermionetentatively,“iseverythingallrightyouknowbetweenyouand–”“Everythingisfine,thankyou,”saidLupinpointedly.Hermioneturnedpink.Therewasanotherpause,anawkwardandembarrassedone,andthenLupinsaid,withanairofforcinghimselftoadmitsomethingunpleasant,“Tonksisgoingtohaveababy.”
第2章“Oh,howwonderful!”squealedHermione.“Excellent!”saidRonenthusiastically.“Congratulations,”saidHarry.Lupingaveanartificialsmilethatwasmorelikeagrimace,thensaid,“Sodoyouacceptmyoffer?Willthreebecomefour?IcannotbelievethatDumbledorewouldhavedisapproved,heappointedmeyourDefenseAgainsttheDarkArtsteacher,afterall.AndImustt
ellyouthatIbelievewearefacingmagicmanyofushaveneverencounteredorimagined.”RonandHermionebothlookedatHarry.“Just–justtobeclear,”hesaid.“YouwanttoleaveTonksatherparents’houseandcomeawaywithus?”“She’llbeperfectlysafethere,they’lllookafterher,”saidLupin.Hespokewithafinalityborderingonindifference:“Harry,I’
msureJameswouldhavewantedmetostickwithyou.”“Well,”saidHarryslowly,“I’mnot.I’mprettysuremyfatherwouldhavewantedtoknowwhyyouaren’tstickingwithyourownkid,actually.”Lupin’sfacedrainedofcolor.Thetemperatureinthekitchenmighthavedroppedtendegrees.Ronstaredaroundtheroomasthoughhehadbeenbiddentomemorizeit,whileHermione’
seyesswiveledbackwardandforwardfromHarrytoLupin.“Youdon’tunderstand,”saidLupinatlast.“Explain,then,”saidHarry.Lupinswallowed.“I–ImadeagravemistakeinmarryingTonks.Ididitagainstmybetterjudgmentandhaveregretteditverymucheverysince.”“Isee,”saidHarry,“soyou’rejustgoingtodumpherandthekidandrunoffwithus?”
Lupinsprangtohisfeet:Hischairtoppledoverbackward,andheglaredatthemsofiercelythatHarrysaw,forthefirsttimeever,sheshadowofthewolfuponhishumanface.“Don’tyouunderstandwhatI’vedonetomywifeandmyunbornchild?Ishouldneverhavemarriedher,I’vemadeheranoutcast!”
Lupinkickedasidethechairhehadoverturned.“YouhaveonlyeverseenmeamongsttheOrder,orunderDumbledore’sprotectionatHogwarts!Youdon’tknowhowmostoftheWizardingworldseescreatureslikeme!Whentheyknowofmyaffliction,theycanbarelytalktome!Don’tyouseewhatI’
vedone?Evenherownfamilyisdisgustedbyourmarriage,whatparentswanttheironlydaughtertomarryawerewolf?Andthechild–thechild–”Lupinactuallyseizedhandfulsofhisownhair;helookedquitederanged.“Mykinddon’
tusuallybreed!Itwillbelikeme,Iamconvincedofit–howcanIforgivemyself,whenIknowinglyriskedpassingonmyownconditiontoaninnocentchild?Andif,bysomemiracle,itisnotlikeme,thenitwillbebetteroff,ahundredtimesso,withoutafatherofwhomitmustalwaysbeashamed!”“Remus!”whisperedHermione,tearsinhereyes.“Don’
tsaythat–howcouldanychildbeashamedofyou?”“Oh,Idon’tknow,Hermione,”saidHarry.“I’dbeprettyashamedofhim.”Harrydidnotknowwherehisragewascomingfrom,butithadpropelledhimtohisfeettoo.LupinlookedasthoughHarryhadhithim.“IfthenewregimethinksMuggle-bornsarebad,”Harrysaid,“whatwilltheydotoahalf-werewolfwhosefather’
sintheOrder?Myfatherdiedtryingtoprotectmymotherandme,andyoureckonhe’dtellyoutoabandonyourkidtogoonanadventurewithus?”DUMBLEDORE“How–howdareyou?”saidLupin.“Thisisnotaboutadesirefor–fordangerorpersonalglory–howdareyousuggestsucha–”“Ithinkyou’refeelingabitofadaredevil,”Harrysaid,“YoufancysteppingintoSirius’sshoes–”
“Harry,no!”Hermionebeggedhim,buthecontinuedtoglareintoLupin’slividface.“I’dneverhavebelievedthis,”Harrysaid.“Themanwhotaughtmetofightdementors–acoward.”
LupindrewhiswandsofastthatHarryhadbarelyreachedforhisown;therewasaloudbangandhefelthimselfflyingbackwardasifpunched;asheslammedintothekitchenwallandslidtothefloor,heglimpsedthetailofLupin’scloakdisappearingaroundthedoor.“Remus,Remus,comeback!”
Hermionecried,butLupindidnotrespond.Amomentlatertheyheardthefrontdoorslam.“Harry!”wailedHermione.“Howcouldyou?”“Itwaseasy,”saidHarry.Hestoodup,hecouldfeelalumpswellingwherehisheadhadhitthewall.Hewasstillsofullofangerhewasshaking.“Don’tlookatmelikethat!”hesnappedatHermione.“Don’tyoustartonher!”snarledRon.“No–no–wemustn’
tfight!”saidHermione,launchingherselfbetweenthem.“Youshouldn’thavesaidthatstufftoLupin,”RontoldHarry.“Hehaditcomingtohim,”saidHarry.Brokenimageswereracingeachotherthroughhismind:Siriusfallingthroughtheveil;Dumbledoresuspended,broken,inmidair;aflashofgreenlightandhismother’svoice,beggingformercy“Parents,”
saidHarry,“shouldn’tleavetheirkidsunless–unlessthey’vegotto.”“Harry–“saidHermione,stretchingoutaconsolinghand,butheshruggeditoffandwalkedaway,hiseyesonthefireHermionehadconjured.HehadoncespokentoLupinoutofthatfireplace,seekingreassuranceaboutJames,andLupinhadconsoledhim.NowLupin’
storturedwhitefaceseemedtoswimintheairbeforehim.Hefeltasickeningsurgeofremorse.NeitherRonnorHermionespoke,butHarryfeltsurethattheywerelookingateachotherbehindhisback,communicatingsilently.Heturnedaroundandcaughtthemturninghurriedlyawayformeachother.“IknowIshouldn’thavecalledhimacoward.”“No,youshouldn’t,”
saidRonatonce.“Buthe’sactinglikeone.”“Allthesame”saidHermione.“Iknow,”saidHarry.“ButifitmakeshimgobacktoTonks,it’llbeworthit,won’tit?”Hecouldnotkeepthepleaoutofhisvoice.Hermionelookedsympathetic,Ronuncertain.Harrylookeddownathisfeet,thinkingofhisfather.WouldJameshavebackedHarryinwhathehadsaidtoLupin,orwouldhehavebeenan
gryathowhissonhadtreatedhisoldfriend?ThesilentkitchenseemedtohumwiththeshockoftherecentsceneandwithRonandHermione’sunspokenreproaches.TheDailyProphetLupinhadbroughtwasstilllyingonthetable,Harry’
sownfacestaringupattheceilingfromthefrontpage.Hewalkedovertoitandsatdown,openedthepaperatrandom,andpretendedtoread.Hecouldnottakeinthewords;hismindwasstilltoofulloftheencounterwithLupin.HewassurethatRonandHermionehadresumedtheirsilentcommunicationsontheothersideoftheProphet.Heturnedapageloudly,andDumbledore’
snameleaptoutathim.Itwasamomentortwobeforehetookinthemeaningofthephotograph,whichshowedafamilygroup.Beneaththephotographwerethewords:TheDumbledorefamily,lefttoright:Albus;Percival,holdingnewbornAriana;Kendra,andAberforth.Hisattentioncaught,Harryexaminedthepicturemorecarefully.Dumbledore’
sfather,Percival,wasagood-lookingmanwitheyesthatseemedtotwinkleeveninthisfadedoldphotograph.Thebaby,Ariana,wasalittlelongerthanaloafofbreadandnomoredistinctive-looking.Themother,Kendra,hadjetblackhairpulledintoahighbun.Herfacehadacarvedqualityaboutit.HarrythoughtofphotosofNativeAmericanshe’
dseenashestudiedherdarkeyes,highcheekbones,andstraightnose,formallycomposedaboveahigh-neckedsilkgown.AlbusandAberforthworematchinglacycollaredjacketsandhadidentical,shoulder-lengthhairstyles.Albuslookedseveralyearsolder,butotherwisethetwoboyslookedveryalike,forthiswasbeforeAlbus’
snosehadbeenbrokenandbeforehestartedwearingglasses.Thefamilylookedquitehappyandnormal,smilingserenelyupoutofthenewspaper.BabyAriana’sarmwavedvaguelyoutofhershawl.Harrylookedabovethepictureandsawtheheadline:
EXCLUSIVEEXTRACTFROMUPCOMING
BIOGRAPHYOFALBUS
byRitaSkeeterThinkingitcouldhardlymakehimfeelanyworsethanhealreadydid,Harrybegantoread:Proudandhaughty,KendraDumbledorecouldnotbeartoremaininMould-on-the-WoldafterherhusbandPercival’swell-publicizedarrestandimprisonmentinAzkaban.ShethereforedecidedtouprootthefamilyandrelocatetoGodric’sHollow,thevillagethatwaslatertogainfameasthesceneofHarryPotter’sstrangeescapefromYou-Know-Who.
LikeMould-on-the-Wold,Godric’sHollowwashometoanumberofWizardingfamilies,butasKendraknewnoneofthem,shewouldbesparedthecuriosityaboutherhusband’scrimeshehadfacedinherformervillage.ByrepeatedlyrebuffingthefriendlyadvancesofhernewWizardingneighbors,shesoonensuredthatherfamilywasleftwellalone.
“SlammedthedoorinmyfacewhenIwentaroundtowelcomeherwithabatchofhomemadeCauldronCakes,”saysBathildaBagshot.“ThefirstyeartheywerethereIonlyeversawthetwoboys.Wouldn’thaveknowntherewasadaughterifIhadn’tbeenpickingPlangentinesbymoonlightthewinteraftertheymovedin,andsawKendraleadingArianaoutintothebackgarden.Walkedherroundthelawnonce,keepingafirmgriponher,thentookherbackinside.Didn’tknowwhattomakeofit.”
ItseemsthatKendrathoughtthemovetoGodric’sHollowwastheperfectopportunitytohideArianaonceandforall,somethingshehadprobablybeenplanningforyears.Thetimingwassignificant.Arianawasbarelysevenyearsoldwhenshevanishedfromsight,andsevenistheagebywhichmostexpertsagreethatmagicwillhaverevealeditself,ifpresent.Nobodynowaliveremembe
rsArianaeverdemonstratingeventheslightestsignofmagicalability.Itseemsclear,therefore,thatKendramadeadecisiontohideherdaughter’sexistenceratherthansuffertheshameofadmittingthatshehadproducedaSquib.MovingawayfromthefriendsandneighborswhoknewArianawould,ofcourse,makeimprisoningheralltheeasier.Thetinynumberofpeoplewhohence
forthknewofAriana’sexistencecouldbecountedupontokeepthesecret,includinghertwobrothers,whohaddeflectedawkwardquestionswiththeanswertheirmotherhadtaughtthem.“Mysisteristoofrailforschool.”
Nextweek:AlbusDumbledoreatHogwarts–thePrizesandthePretense.
Harryhadbeenwrong:Whathehadreadhadindeedmadehimfeelworse.Helookedbackatthephotographoftheapparentlyhappyfamily.Wasittrue?Howcouldhefindout?HewantedtogotoGodric’sHollow,evenifBathildawasinnofitstatetotalktohim:hewantedtovisittheplacewhereheandDumbledorehadbothlostlovedones.Hewasintheprocessofloweringthenewspaper,toaskRon’sandHermione’sopinions,whenadeafeningcrackechoedaroundthekitchen.
ForthefirsttimeinthreedaysHarryhadforgottenallaboutKreacher.HisimmediatethoughtwasthatLupinhadburstbackintotheroom,andforasplitsecond,hedidnottakeinthemassofstrugglinglimbsthathadappearedoutofthinairrightbesidehischair.HehurriedtohisfeetasKreacherdisentangledhimselfand,bowinglowtoHarry,croaked,“KreacherhasreturnedwiththethiefMundungusFletcher,Master.”
Mundungusscrambledupandpulledouthiswand;Hermione,however,wastooquickforhim.
“Expelliarmus!”
Mundungus’swandsoaredintotheair,andHermionecaughtit.Wild-eyed,Mundungusdivedforthestairs.Ronrugby-tackledhimandMundungushitthestonefloorwithamuffledcrunch.
“What?”hebellowed,writhinginhisattemptstofreehimselffromRon’sgrip.“Wha’veIdone?Settingableedin’‘house-elfonme,whatareyouplayingat,wha’veIdone,lemmego,lemmego,of–”
“You’renotinmuchofapositiontomakethreats,”saidHarry.Hethrewasidethenewspaper,crossedthekitcheninafewstrides,anddroppedtohiskneesbesideMundungus,whostoppedstrugglingandlookedterrified.Rongotup,panting,andwatchedasHarrypointedhiswanddeliberatelyatMundungus’snose.Mundungusstankofstalesweatandtobaccosmoke.Hishairwasmattedandhisrobesstained.
“Kreacherapologizesforthedelayinbringingthethief,Master,”croakedtheelf.“Fletcherknowshowtoavoidcapture,hasmanyhidey-holesandaccomplices.Nevertheless,Kreachercorneredthethiefintheend.”
“You’vedonereallywell,Kreacher,”saidHarry,andtheelfbowedlow.
“Right,we’vegotafewquestionsforyou,”HarrytoldMundungus,whoshoutedatonce.
“Ipanicked,okay?Ineverwantedtocomealong,nooffense,mate,butInevervolunteeredtodieforyou,an’thatwasbleedin’You-Know-Whocomeflyingatme,anyonewouldagotouttathere.IsaidallalongIdidn’twannadoit–”
“Foryourinformation,noneoftherestofusDisapparated,”saidHermione.
“Well,you’reabunchofbleedin’‘eroesthen,aren’tyou,butIneverpretendedIwasupforkillingmeself–”
“We’renotinterestedinwhyyouranoutonMad-Eye,”saidHarry,movinghiswandalittleclosertoMundungus’sbaggy,bloodshoteyes.“Wealreadyknewyouwereanunreliablebitofscum.”
“Wellthen,whythe‘ellamIbeing‘unteddownby‘ouse-elves?Oristhisaboutthemgobletsagain?Iain’tgotnoneof‘emleft,oryoucould‘ave‘em–”
“It’snotaboutthegobletseither,althoughyou’regettingwarmer,”saidHarry.“Shutupandlisten.”
Itfeltwonderfultohavesomethingtodo,someoneofwhomhecoulddemandsomesmallportionoftruth.Harry’swandwasnowsoclosetothebridgeofMundungus’snosethatMundungushadgonecross-eyedtryingtokeepitinview.
“Whenyoucleanedoutthishouseofanythingvaluable,”Harrybegan,butMundungusinterruptedhimagain.
“Siriusnevercaredaboutanyofthejunk–”
Therewasthesoundofpatteringfee,ablazeofshiningcopper,anechoingclang,andashriekofagony;KreacherhadtakenarunatMundungusandhithimovertheheadwithasaucepan.
“Call‘imoff,call‘imoff,‘eshouldbelockedup!”screamedMundungus,coweringasKreacherraisedtheheavy-bottomedpanagain.
“Kreacher,no!”shoutedHarry.
Kreacher’sthinarmstrembledwiththeweightofthepan,stillheldaloft.
“Perhapsjustonemore,MasterHarry,forluck?”
Ronlaughed.
“Weneedhimconscious,Kreacher,butifheneedspersuading,youcandothehonors,”saidHarry.
“Thankyouverymuch,Master,”saidKreacherwithabow,andheretreatedashortdistance,hisgreatpaleeyesstillfixeduponMundunguswithloathing.
第3章“Whenyoustrippedthishouseofallthevaluablesyoucouldfind,”Harrybeganagain,“youtookabunchofstufffromthekitchencupboard.Therewasalocketthere.”Harry’smouthwassuddenlydry:HecouldsenseRonandHermione’stensionandexcitementtoo.“Whatdidyoudowithit?”
“Why?”askedMundungus.“Isitvaluable?”
“You’vestillgotit!”criedHermione.
“No,hehasn’t,”saidRonshrewdly.“He’swonderingwhetherheshouldhaveaskedmoremoneyforit.”
“More?”saidMundungus.“Thatwouldn’thavebeeneffingdifficultbleedin’gaveitaway,di’n’I?Nochoice.”
“Whatdoyoumean?”
“IwassellinginDiagonAlleyandshecomeuptomeandasksifI’vegotalicensefortradinginmagicalartifacts.Bleedin’snoop.Shewasgonnafineme,butshetookafancytothelocketan’toldmeshe’dtakeitandletmeoffthattime,andtofinkmeselflucky.”
“Whowasthiswoman?”askedHarry.
“Idunno,someMinistryhag.”
Mundungusconsideredforamoment,browwrinkled.
“Littlewoman.Bowontopof‘erhead.”
Hefrownedandthenadded,“Lookedlikeatoad.”
Harrydroppedhiswand:IthitMundungusonthenoseandshotredsparksintohiseyebrows,whichignited.
“Aquamenti!”screamedHermione,andajetofwaterstreamedfromherwand,engulfingasplutteringandchokingMundungus.
HarrylookedupandsawhisownshockreflectedinRon’sandHermione’sfaces.Thescarsonthebackofhisrighthandseemedtobetinglingagain.ChapterTwelveMagicisMight
AsAugustworeon,thesquareofunkemptgrassinthemiddleofGrimmauldPlaceshriveledinthesununtilitwasbrittleandbrown.Theinhabitantsofnumbertwelvewereneverseenbyanyoneinthesurroundinghouses,andnorwasnumbertwelveitself.ThemuggleswholivedinGrimmauldPlacehadlongsinceacceptedtheamusingmistakeinthenumberingthathadcausednumbereleventositbesidenumberthirteen.
Andyetthesquarewasnowattractingatrickleofvisitorswhoseemedtofindtheanomalymostintriguing.BarelyadaypassedwithoutoneortwopeoplearrivinginGrimmauldPlacewithnootherpurpose,orsoitseemed,thantoleanagainsttherailingsfacingnumberselevenandthirteen,watchingthejoinbetweenthetwohouses.Thelurkerswereneverthesametwodaysrunning,althoughtheyallseemedtoshareadislikefornormalclothing.MostoftheLondonerswhopassedthemwereusedtoeccentricdressersandtooklittlenotice,thoughoccasionallyoneofthemmightglanceback,wonderingwhyanyonewouldwearcloaksinthisheat.
Thewatchersseemedtobegleaninglittlesatisfactionfromtheirvigil.Occasionallyoneofthemstartedforwardexcitedly,asiftheyhadseensomethinginterestingatlast,onlytofallbacklookingdisappointed.
OnthefirstdayofSeptemberthereweremorepeoplelurkinginthesquarethaneverbefore.Halfadozenmeninlongcloaksstoodsilentandwatchful,gazingaseverathouseselevenandthirteen,butthethingforwhichtheywerewaitingstillappearedelusive.Aseveningdrewin,bringingwithitanunexpectedgustofchillyrainforthefirsttimeinweeks,thereoccurredoneofthoseinexplicablemomentswhentheyappearedtohaveseensomethinginteresting.Themanwiththetwistedfacepointedandhisclosestcompanion,apodgy,pallidman,startedforward,butamomentlatertheyhadrelaxedintotheirpreviousstateofinactivity,lookingfrustratedanddisappointed.
Meanwhile,insidenumbertwelve,Harryhadjustenteredthehall.HehadnearlylosthisbalanceasheApparatedontothetopstepjustoutsidethefrontdoor,andthoughtthattheDeathEatersmighthavecaughtaglimpseofhismomentarilyexposedelbow.Shuttingthefrontdoorcarefullybehindhim,hepulledofftheInvisibilityCloak,drapeditoverhisarm,andhurriedalongthegloomyhallwaytowardthedoorthatledtothebasement,astolencopyoftheDailyProphetclutchedinhishand.
Theusuallowwhisperof“SeverusSnape”greetedhim,thechillwindswepthim,andhistonguerolledupforamoment.
“Ididn’tkillyou,”hesaid,onceithadunrolled,thenheldhisbreathasthedustyjinx-figureexploded.Hewaiteduntilhewashalfwaydownthestairstothekitchen,outofearshotofMrs.Blackandclearofthedustcloud,beforecalling,“I’vegotnews,andyouwon’tlikeit.”
Thekitchenwasalmostunrecognizable.Everysurfacenowshone;Copperpotsandpanshadbeenburnishedtoarosyglow;thewoodentabletopgleamed;thegobletsandplatesalreadylaidfordinnerglintedinthelightfromamerrilyblazingfire,onwhichacauldronwassimmering.Nothingintheroom,however,wasmoredramaticallydifferentthanthehouse-elfwhonowcamehurryingtowardHarry,dressedinasnowy-whitetowel,hisearhairascleanandfluffyascottonwool,Regulus’slocketbouncingonhisthinchest.
“Shoesoff,ifyouplease,MasterHarry,andhandswashedbeforedinner,”croakedKreacher,seizingtheInvisibilityCloakandslouchingofftohangitonahookonthewall,besideanumberofold-fashionedrobesthathadbeenfreshlylaundered.
“What’shappened?”Ronaskedapprehensively.HeareHermionehadbeenpouringoverasheafofscribblednotesandhanddrawnmapsthatlitteredtheendofthelongkitchentable,butnowtheywatchedHarryashestrodetowardthemandthrewdownthenewspaperontopoftheirscatteredparchment.
Alargepictureofafamiliar,hook-nosed,black-hairedmanstaredupatthemall,beneathaheadlinethatread:
SEVERUSSNAPECONFIRMEDASHOGWARTSHEADMASTER
“No!”saidRonandHermioneloudly.
Hermionewasquickest;shesnatchedupthenewspaperandbegantoreadtheaccompanyingstoryoutloud.
“SeverusSnape,long-standingPotionsmasteratHogwartsSchoolofWitchcraftandwizardry,wastodayappointedheadmasterinthemostimportantofseveralstaffingchangesattheancientschool.FollowingtheresignationofthepreviousMuggleStudiesteacher,AlectoCarrowwilltakeoverthepostwhileherbrother,Amycus,fillsthepositionofDefenseAgainsttheDarkArtsprofessor.”
“‘IwelcometheopportunitytoupholdourfinestWizardingtraditionsandvalues–‘Likecommittingmurderandcuttingoffpeople’sears,Isuppose!Snape,headmaster!SnapeinDumbledore’sstudy–Merlin’spants!”sheshrieked,makingbothHarryandRonjump.Sheleaptupfromthetableandhurtledfromtheroom,shoutingasshewent,“I’llbebackinaminute!”
“’Merlin’spants’?”repeatedRon,lookingamused.“Shemustbeupset.”HepulledthenewspapertowardhimandperusedthearticleaboutSnape.
“Theotherteacherswon’tstandforthis,McGonagallandFlitwickandSproutallknowthetruth,theyknowhowDumbledoredied.Theywon’tacceptSnapeasheadmaster.AndwhoaretheseCarrows?”
“DeathEaters,”saidHarry.“Therearepicturesoftheminside.TheywereatthetopofthetowerwhenSnapekilledDumbledore,soit’sallfriendstogether.And,”Harrywentonbitterly,drawingupachair,“Ican’tseethattheotherteachershavegotanychoicebuttostay.IftheMinistryandVoldemortarebehindSnapeit’llbeachoicebetweenstayingandteaching,oranicefewyearsinAzkaban–andthat’sifthey’relucky.Ireckonthey’llstaytotryandprotectthestudents.”
Kreachercamebustlingtothetablewithalargecurceninhishands,andladledoutsoupintopristinebowls,whistlingbetweenhisteethashedidso.
“Thanks,Kreacher,”saidHarry,flippingovertheProphetsoasnottohavetolookatSnape’sface.“Well,atleastweknowexactlywhereSnapeisnow.”
Hebegantospoonsoupintohismouth.ThequalityofKreacher’scookinghadimproveddramaticallyeversincehehadbeengivenRegulus’slocket:Today’sFrenchonionwasasgoodasHarryhadevertasted.
“TherearestillaloadofDeathEaterswatchingthishouse,”hetoldRonasheate,“morethanusual.It’slikethey’rehopingwe’llmarchoutcarryingourschooltrunksandheadofffortheHogwartsExpress.”
Ronglancedathiswatch.
“I’vebeenthinkingaboutthatallday.Itleftnearlysixhoursago.Weird,notbeingonit,isn’tit?”
Inhismind’seyeHarryseemedtoseethescarletsteamengineasheandRonhadoncefolloweditbyair,shimmeringbetweenfieldsandhills,aripplingscarletcaterpillar.HewassureGinny,Neville,andLunaweresittingtogetheratthismoment,perhapswonderingwherehe,Ron,andHermionewere,ordebatinghowbesttoundermineSnape’snewregime.
“Theynearlysawmecomingbackinjustnow,”Harrysaid,“Ilandedbadlyonthetopstep,andtheCloakslipped.”
“Idothateverytime.Oh,heresheis,”Ronadded,craningaroundinhisseattowatchHermionereenteringthekitchen.“AndwhatinthenameofMerlin’smostbaggyYFrontswasthatabout?”
“Irememberedthis,”Hermionepanted.
Shewascarryingalarge,framedpicture,whichshenowloweredtothefloorbeforeseizinghersmall,beadedbagfromthekitchensideboard.Openingit,sheproceededtoforcethepaintinginsideanddespitethefactthatitwaspatentlytoolargetofitinsidethetinybag,withinafewsecondsithadvanished,likesomuchease,intothebag’scapaciousdepths.
“PhineasNigellus,”Hermioneexplainedasshethrewthebagontothekitchentablewiththeusualsonorous,clankingcrash.
“Sorry?”saidRon,butHarryunderstood.ThepaintedimageofPhineasNigellusBlackwasabletotravelbetweenhisportraitinGrimmauldPlaceandtheonethathungintheheadmaster’sofficeatHogwarts:thecircularcower-toproomwhereSnapewasnodoubtsittingrightnow,intriumphantpossessionofDumbledore’scollectionofdelicate,silvermagicalinstruments,thestonePensieve,theSortingHatand,unlessitadbeenmovedelsewhere,theswordofGryffindor.
“SnapecouldsendPhineasNigellustolookinsidethishouseforhim,”HermioneexplainedtoRonassheresumedherseat.“Butlethimtryitnow,allPhineasNigelluswillbeabletoseeistheinsideofmyhandbag.”
“Goodthinking!”saidRon,lookingimpressed.
“Thankyou,”smiledHermione,pullinghersouptowardher.“So,Harry,whatelsehappenedtoday?”
“Nothing,”saidHarry.“WatchedtheMinistryentranceforsevenhours.Nosignofher.Sawyourdadthough,Ron.Helooksfine.”
Ronnoddedhisappreciationofthisnews.ThehadagreedthatitwasfartoodangeroustotryandcommunicatewithMr.WeasleywhilehewalkedinandoutoftheMinistry,becausehewasalwayssurroundedbyotherMinistryworkers.Itwas,however,reassuringtocatchtheseglimpsesofhim,evenifhedidlookverystrainedandanxious.
“DadalwaystoldusmostMinistrypeopleusetheFlooNetworktogettowork,”Ronsaid.“That’swhywehaven’tseenUmbridge,she’dneverwalk,she’dthinkshe’stooimportant.”
“Andwhataboutthatfunnyoldwitchandthatlittlewizardinthenavyrobes?”Hermioneasked.
“Ohyeah,theblokefromMagicalMaintenance,”saidRon.
“HowdoyouknowheworksforMagicalMaintenance?”Hermioneasked,hersoupspoonsuspendedinmidair.
“DadsaideveryonefromMagicalMaintenancewearsnavybluerobes.”
“Butyounevertoldusthat!”
HermionedroppedherspoonandpulledtowardherthesheafofnotesandmapsthatsheandRonhadbeenexaminingwhenHarryhadenteredthekitchen.
“There’snothinginhereaboutnavybluerobes,nothing!”shesaid,flippingfeverishlythroughthepages.
“Well,diesitreallymatter?”
“Ron,itallmatters!Ifwe’regoingtogetintotheMinistryandnotgiveourselvesawaywhenthey’reboundtobeonthelookoutforintruders,everylittledetailmatters!We’vebeenoverandoverthis,Imean,what’sthepointofallthesereconnaissancetripsifyouaren’tevenbotheringtotellus–“
“Blimey,Hermione,Iforgetonelittlething–“
“Youdorealize,don’tyou,thatthere’sprobablynomoredangerousplaceinthewholeworldforustoberightnowthantheMinistryof–“
“Ithinkweshoulddoittomorrow,”saidHarry.
Hermionestoppeddead,herjawhanging;Ronchokedalittleoverhissoup.
“Tomorrow?”repeatedHermione.“Youaren’tserious,Harry?”
“Iam,”saidHarry.“Idon’tthinkwe’regoingtobemuchbetterpreparedthanwearenowevenifweskulkaroundtheMinistryentranceforanothermonth.Thelongerweputitoff,thefartherawaythatlocketcouldbe.There’salreadyagoodchanceUmbridgehaschuckeditaway;thethingdoesn’topen.”
第4章“Unless,”saidRon,“she’sfoundawayofopeningitandshe’snowpossessed.”
“Wouldn’tmakeanydifferencetoher,shewassoevilinthefirstplace,”Harryshrugged.
Hermionewasbitingherlip,deepinthought.
“Weknoweverythingimportant,”Harrywenton,addressingHermione.“Weknowthey’vestoppedApparitioninandoutoftheMinistry;WeknowonlythemostseniorMinistrymembersareallowedtoconnecttheirhomestotheFlooNetworknow,becauseRonheardthosetwoUnspeakablescomplainingaboutit.AndweknowroughlywhereUmbridge’sofficeis,becauseofwhatyouheardthebeardedblokesayingtohismate–“
“’I’llbeuponlevelone,Doloreswantstoseeme,’”Hermionerecitedimmediately.
“Exactly,”saidHarry.“Andweknowyougetinusingthosefunnycoins,ortokens,orwhatevertheyare,becauseIsawthatwitchborrowingonefromherfriend–“
“Butwehaven’tgotany!”
“Iftheplanworks,wewillhave,”Harrycontinuedcalmly.
“Idon’tknow,Harry,Idon’tknow…Thereareanawfullotofthingsthatcouldgowrong,somuchreliesonchance…“
That’llbetrueevenifwespendanotherthreemonthspreparing,”saidHarry.“It’stimetoact.”
HecouldtellfromRon’sandHermione’sfacesthattheywerescared;hewasnotparticularlyconfidenthimself,andyethewassurethetimehadcometoputtheirplanintooperation.
TheyhadspentthepreviousfourweekstakingitinturnstodontheInvisibilityCloakandspyontheofficialentrancetotheMinistry,whichRon,thankstoMr.Weasley,hadknownsincechildhood.TheyhadtailedMinistryworkersontheirwayin,eavesdroppedontheirconversations,andlearnedbycarefulobservationwhichofthemcouldbereliedupontoappear,alone,atthesametimeeveryday.OccasionallytherehadbeenachancetosneakaDailyProphetoutofsomebody’sbriefcase.SlowlytheyhadbuiltupthesketchymapsandnotesnowstackedinfrontofHermione.
“Allright,”saidRonslowly,“let’ssaywegoforittomorrow…IthinkitshouldjustbemeandHarry.”
“Oh,don’tstartthatagain!”sighedHermione.“Ithoughtwe’dsettledthis.”
“It’sonethinghangingaroundtheentrancesundertheCloak,butthisisdifferent.Hermione,”RonjabbedafingeratacopyoftheDailyProphetdatedtendayspreviously.“You’reonthelistofMuggle-bornswhodidn’tpresentthemselvesforinterrogation!”
“Andyou’resupposedtobedyingofspattergroitattheBurrow!Ifanyoneshouldn’tgo,it’sHarry,he’sgotaten-thousand-Galleonpriceonhishead–“
“Fine,I’llstayhere,”saidHarry.“LetmeknowifyoueverdefeatVoldemort,won’tyou?”
AsRonandHermionelaughed,painshotthroughthescaronHarry’sforehead.Hishandjumpedtoit.HesawHermione’seyesnarrow,andhetriedtopassoffthemovementbybrushinghishairoutofhiseyes.
“Well,ifallthreeofusgowe’llhavetoDisapparateseparately,”Ronwassaying.“Wecan’tallfitundertheCloakanymore.”
Harry’sscarwasbecomingmoreandmorepainful.Hestoodup.Atonce,Kreacherhurriedforward.
“Masterhasnotfinishedhissoup,wouldmasterpreferthesavorystew,orelsethetreacletarttowhichMasterissopartial?”
“Thanks,Kreacher,butI’llbebackinaminute–er–bathroom.”
AwarethatHermionewaswatchinghimsuspiciously,Harryhurriedupthestairstothehallandthentothefirstlanding,wherehedashedintothebathroomandboltedthedooragain.Gruntingwithpain,heslumpedovertheblackbasinwithitstapsintheformofopen-mouthedserpentsandclosedhiseyes….
Hewasglidingalongatwilitstreet.Thebuildingsoneithersideofhimhadhigh,timberedgables;theylookedlikegingerbreadhouses.Heapproachedoneofthem,thensawthewhitenessofhisownlong-fingeredhandagainstthedoor.Heknocked.Hefeltamountingexcitement…
Thedooropened:Alaughingwomanstoodthere.HerfacefellasshelookedintoHarry’sface:humorgone,terrorreplacingit….
“Gregorovitch?”saidahigh,coldvoice.
Sheshookherhead:Shewastryingtoclosethedoor.Awhitehandhelditsteady,preventedhershuttinghimout…
“IwantGregorovitch.”
“Erwohnthiernichtmehr!”shecried,shakingherhead.“Henolivehere!Henolivehere!Iknowhimnot!”
Abandoningtheattempttoclosethedoor,shebegantobackawaydownthedarkhall,andHarryfollowed,glidingtowardher,andhislong-fingeredhandhaddrawnhiswand.
“whereishe?”
“Dasweiffichnicht!Hemove!Iknownot,Iknownot!”
Heraisedhishand.Shescreamed.Twoyoungchildrencamerunningintothehall.Shetriedtoshieldthemwithherarms.Therewasaflashofgreenlight–
“Harry!HARRY!”
Heopenedhiseyes;hehadsunktothefloor.Hermionewaspoundingonthedooragain.
“Harry,openup!”
Hehadshoutedout,heknewit.Hegotupandunboltedthedoor;Hermionetoppledinsideatonce,regainedherbalance,andlookedaroundsuspiciously.Ronwasrightbehindher,lookingunnervedashepointedhiswandintothecornersofthechillybathroom.
“Whatwereyoudoing?”askedHermionesternly.
“Whatd’youthinkIwasdoing?”askedHarrywithfeeblebravado.
“Youwereyellingyourheadoff!”saidRon.
“Ohyeah…Imust’vedozedoffor–“
“Harry,pleasedon’tinsultourintelligence,”saidHermione,takingdeepbreaths.“Weknowyourscarhurtdownstairs,andyou’rewhiteasasheet.”